Bara 2 veckor kvar sen åker min sambo hem och vi vet inte när vi ses igen! Vi fick telefonsamtalet igår, telefonsamtalen vi inte ville ha, samtalet som vi varit så rädda för att få! Typiskt att vi fick det just i går på Havansas födelsedag! :(
Jag kämpade verkligen emot tårarna men det gick inte.... Jag kröp in i min sambos famn o bara grät och grät.... Tårarna rinner nu när jag sitter o skriver, bara jag tänker på att han ska åka så kommer tårarna, orkar inte vara stark..... Snälla ge mig styrkan att klara detta, om inte för min skkull så får barnens skull! Vad ska Havansa göra utan sin pappa? Okey han kommer ju att komma tillbaka, men NÄR??
Min sambo sa igår att jag inte fick tvätta han tröjor, att jag skulle ge dom till Havansa så hon känner hans lukt..... Mitt hjärta gjorde så ont när han sa det och jag såg sorgen i hans ögon..... han har ju varit med henne varje dag sen hon föddes, hon är ju van att se honom varje dag! De större barnen kan man ju förklara för men Havansa är ju så liten, hur ska man förklara för en ett åring??
Varför, Varför, Varför??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar