torsdag 17 september 2009

Grattis Älskling, Önskar du var här

Nu är jag tillbaka! Har inte haft tid eller ork att skriva på bloggen! Det har varit mycket denna veckan! Ni som har läst min blogg vet ju att i fredags så åkte Pasha tillbaka till Kazakstan! Det var en mycket jobbig dag för oss alla! Mycket känslor och mycket tårar! Helgen gjorde jag inget annat än tröstade ledsna barn och grät själv! Detta är mycket jobbigt för oss alla o vi saknar Pasha enormt mycket..... Det är så tomt här hemma utan honom!

Det har blivit en stor omställning för mig denna veckan, från att ha haft Pashas hjälp med barnen så är jag nu "ensamstående" med fyra barn. Jag vet ju att det bara är tillfälligt men just nu e jag ensam! Jag står upp klockan kvart över fem på morgonen, kvart i sju går jag och lämnar Havansa på dagis och sen ner till fritids med Téo & Eliza, sen går bussen till skolan tio över sju! Jag går i skolan från 9-12, är hemma igen halv två! Sätter mig och pluggar fram till klockan tre då jag hämtar Havansa på dagis! Téo & Eliza går själva hem från fritids! Efter jag hämtat Havansa så är vi oftast ute o leker i parken en stund..... Sen in o ta tag i hemmet! Stress Stress Stress....... känns som jag inte har något tid över till "bara mig"

Jag sover dåligt på nätterna, när kvällen kommer o alla barnen sover o det blir tyst här hemma så kommer saknade, jag känner mig liten och rädd, rädd för att inte orka, rädd för att vara ensam, rädd för att inte klara av allt! Jag är inte så stark som många tror att jag är!

Men jag är så glad att jag har mina vänner o min familj runt mig! Riktiga vänner som jag vet finns där för mig när jag behöver dom som mest!

Havansa saknar sin pappa väldigt mycket! Hon har en tröja som är hans som hon sover med, han sa att den fick jag inte tvätta, så Havansa kan känna hans lukt! En morgon när hon vaknade tog hon hans tröja o la den till sin kind pekade på fotografiet och sa Baba Baba, där!! Hon kallar sin pappa för Baba! Då kom tårarna på mig igen och jag fick så ont i mitt hjärta!

I dag är det Pashas födelsedag, önskar att vi fick fira den med honom! Men jag vet att han är glad över att vara med sin familj denna dagen..... GRATTIS MIN ÄLSKLING PÅ DIN DAG!

Jag vet att jag måste vara stark för barnens skull och jag ska vara det! Men när kvällen och natten kommer så är jag nog den svagaste som finns.......

Jag har massor med kommentarer o jag har inte riktigt haft ork att svara på dom.... men ni som vet att ni kommenterat,kika in på inläggen o läs kommentarer så hittar ni svaret där!! Jag har inte tid tyvärr att gå in på varje blogg o besvara!! Tackar ALLA för det stöd o uppmuntran jag får genom era kommentarer!! :)

Ni patetiska människor som kommenterar anonymt..... jag tänker inte ens godkänna era kommentarer.... Vill ni kommentera så skriv ut erat namn......

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar